| 22.10.2019

Videokonstsamling visas i Hanken

Stiftelsen Pro Artibus fyller 30-år och firar med att deponera konstverk. Till Hanken i Helsingfors har vi fått en kortvarig videofestival, med videor som visas på olika håll i huvudbyggnaden.

De skärmar som videorna visas på finns i följande utrymmen: Torget, Skogen, Parken och i andra våningens korridor i närheten av Auditorium Maximum.  

Urvalet är en mångsidig sammanställning av Stiftelsen Pro Artibus videokonstsamling. Trots att konstnärerna tillhör samma generation, skiljer sig deras verk mycket från varandra. På videokonstens och den rörliga bildens område är det således möjligt att skapa väldigt olika sorters verk, vars stämning kan vara allt från sublim till humoristisk.

I Sara Ekströms Body All Eyes visas två svartvita bilder parallellt. Verket handlar om människans eviga längtan efter att kunna flyga och se in i framtiden. I det drömlika verket ser vi fåglar, en dansare, flygplan och himlen. Bildströmmen tar oss på en resa till både inre och yttre verkligheter.

I Gun Holmströms Archipelago flyter öar som liknar antika skulpturer omkring i någonting som påminner om ett hav. Sönderfall och förgänglighet är inte slutgiltig undergång från alla perspektiv. Verket erbjuder istället ett slags flöde att hitta nya dimensioner i.

Hanne Ivars dockteater Power & Glory är en trilogi som undersöker möjligheten att hitta en positiv inställning till livet. Kan man lita på att allting ordnar sig till slut? Det sagolika verket tangerar stora frågor som förorening och död.

Stefan Ottos Descent (2015) utgår från konstnärens morfars livshistoria under och efter andra världskriget. Verket har ett långsamt tempo. Det förflutna och förlorade verkar uppenbara sig för ett ögonblick, för att sedan åter försvinna. Historien är synlig i form av både samhällets och individernas öden och berättelser.

My Dinner with Andre är en omklippt version av Louis Malles (1932-1995) film (1981) med samma namn. Originalfilmen är känd för sin briljanta dialog. Mika Taanila har klippt bort all dialog och skapat en helt annorlunda film av samma material. Slutresultatet påminner mera om en slapstick-komedi än en pratig fransk film. Omtolkningen är radikal och väldigt underhållande.