| 24.05.2023

Nytt EU-direktiv för mänskliga rättigheter och miljöfrågor påverkar handeln med de minst utvecklade länderna

Kvinnohänder som syr med en symaskin
Företag inom EU behöver ta ett större ansvar för att förebygga sociala och miljömässiga problem. Det gäller även i utvecklingsländerna där den största delen av produktionen sker. Därför bereds nu en rad EU-bestämmelser om företagsansvar.

Porträttbild av Nikodemus Solitander
Nikodemus Solitander

Nikodemus Solitander, postdoktoral forskare vid Svenska handelshögskolan, har tittat närmare på ett av de planerade direktiven, direktivet för tillbörlig aktsamhet för företag i frågan om hållbarhet (CS3D) Opens in new window . På uppdrag av Utrikesministeriet har han tillsammans med en rad forskare undersökt vilka effekter direktivet kommer att ha i de mindre utvecklade länderna.

– Direktivet handlar om globala värdekedjor då största delen av produktionen sker utanför EU, speciellt inom risksektorer som textil- och mineralbranschen samt träförädlings- och gruvindustrin.

Solitander lyfter fram sociala problem inom den kvinnodominerade textilbranschen i Asien som exempel.

– Förhållandena i textilfabrikerna kan vara omänskliga med bristande säkerhet, övergrepp, långa arbetsdagar och låga löner, ingen möjlighet att organisera sig fackligt och så vidare. Gällande miljöaspekten handlar det ofta om lokala problem, exempelvis kemikalier som rinner ut i dricksvattnet, och inte så mycket om koldioxidutsläpp som är en central fråga inom EU.

Sprida kunskap och jobba mer långsiktigt

Som det ser ut nu skulle CS3D-direktivet om företagsansvar omfatta företag med över 500 anställda och mer än 150 miljoners omsättning. För företag som är verksamma inom risksektorer gäller 250 anställda med mer än 40 miljoners omsättning.

– Direkt påverkas bara en eller två procent av alla företag i EU eftersom så många företag är små och medelstora. Och även om ansvaret ligger på de europeiska företagen så har företagen ett intresse av att försöka förskjuta ansvaret och kostnaden längre upp i värdekedjorna, mot sina egna leverantörer som redan är väldigt pressade i fråga om marginaler och kostnader. 

En annan utmaning med direktivet är kunskapsluckorna i utvecklingsländerna.

– Kunskapsnivån är väldigt låg, till och med på ministerienivå. Ansvaret för att stärka kunskapen om direktivet borde ligga på EU. Europeiska företag skulle också behöva jobba mer långsiktigt och bygga upp tillit till sina leverantörer för att främja miljöfrågor och mänskliga rättigheter. Men globala värdekedjor bygger sällan på långsiktighet. Pandemin visade att många företag lätt drar sig ur då tiderna blir svåra.

I rapporten, som Solitander är medförfattare till, konstateras att CS3D-direktivet kunde vara mer ambitiöst. Ett sätt skulle vara att omfatta finansiella sektorn gällande hur företagsansvar tas i beaktande i investeringsbeslut. 

– En annan fråga är om direktivet också borde täcka konsumtionen. Som det är nu har inte producenterna ansvar för hur produkterna används. Ett typiskt exempel är metallindustrin där en del av materialet används för vapenproduktion.

Övriga medförfattare till rapporten från Hanken är doktoranderna Neema Komba, Eva Nilsson, Greta Andersson och associerade forskaren Linda Annala Tesfaye. Läs mer i rapporterna som Utrikesministeriet publicerade i mars 2023:

Text: Jessica Gustafsson