| 02.11.2021

Doktorsavhandling: Digitala verk har inte alltid rätt till upphovsrättsligt skydd

Ny digital teknik som 3D-utskrifter, 3D-modellerings- och skanningsteknik samt AI-teknik förändrar hur design skapas och digitaliserar hela skapelseprocessen. Ny forskning pekar på att inte alla verk som skapas digitalt berättigas till skydd av immateriella rättigheter inom EU.

I sin doktorsavhandling med titeln "Surviving Technological Change: Towards More Coherent Regulation of Digital Creativity Through EU Copyright and Design Law" undersöker Mikko Antikainen hur teknologiska förändringar i form av digitalisering utmanar regleringen av digital kreativitet och digital design genom EU:s IP-lagstiftning.

Antikainen hävdar att 3D-utskrifter, 3D-skanning och AI-teknologier orsakar två grundläggande skiften: digitaliseringen av design och fysiska objekt och digitaliseringen av mänsklig kreativitet. Effekterna av dessa är splittrande för den kreativa branschen och det juridiska samfundet.

-    Den digitala övergången i form av digital design och digitalt skapande är inte oproblematisk, särskilt för konstnärer, designers och rättighetsinnehavare. Även om digitaliseringen av design och kreativitet erbjuder ett kraftfullt verktyg för kreativa branscher och designers, ökar den också den ekonomiska och juridiska osäkerheten och utgör ett nytt hot om storskalig piratkopiering, säker Antikainen.

Enligt Antikainen utmanar denna tekniska förändring även det nuvarande regelverket som fortfarande i vissa fall bygger på antagandet att skapande utförs av en mänsklig varelse genom användningen av fysiska verktyg och att skyddade objekt endast existerar i en fysisk form.

-Även om digitaliseringen suddar ut gränsen mellan mänskligt skapade och maskingenererade verk, kan upphovsrättslagen i de flesta fall hantera digital kreativitet på ett korrekt sätt från fall till fall, påpekar Antikainen

Faktum är att i många fall bör digitala utformningar som föreställer rent funktionella objekt och AI-genererade verk inte få upphovsrättsskydd, på grund av bristen på originalitet. Att skapa digitala verk med olika tekniker kan vara en tidskrävande uppgift och kräva stor skicklighet och arbete, men dessa bidrar inte till originalitet om fria och kreativa val inte finns i skapelseprocessen.

Antikainen hävdar dock att behovet av att fastställa originalitet från fall till fall är en utmaning för upphovsrättslagen, på grund av den masskala i vilken verk kan skapas, personaliseras och användas, vilket möjliggörs av digitaliseringen. Detta kan utvidga den normala omfattningen av upphovsrättsskyddet, vilket gör att den blir alltför omfattande.

En lösning för att förhindra detta skulle vara att söka skydd på andra sätt än via upphovsrättsligt skydd, såsom mönsterskydd. Detta undviker att man i grunden förändrar och förvränger begreppet originalitet och syftet med upphovsrättslagen, att skydda mänskliga verk.

Du kan läsa hela avhandlingen via denna länk Opens in new window .

Kontaktinformation:
Mikko Antikainen
E-post: mikko.j.antikainen@jyu.fi

Disputationen sker den 5 november 2021 klockan 12:00 (EEST). Ämnet är immaterialrätt.
Doktorsdisputationen hålls via videokonferens. Du kommer till videokonferensen via Teams genom att klicka på denna länk.

Opponent: Professor Dinusha Mendis, Bournemouth University
Kustos: Professor Nari Lee.