Vad är bibliometri?

Bibliometri innebär att man gör statistiska analyser av publikationer, sk. publikationsmätningar. Centrala variabler i bibliometrisk forskning är publikationer, författare, källmaterial och citeringar.

Vad kan man mäta med bibliometri?

Med bibliometri kan man beräkna olika indikatorer på forskningens kvantitet och kvalitet, samt även ta fram statistik över samverkan mellan olika forskare och forskningsområden via sampublicering och citeringar. Man kan exempelvis undersöka hur publiceringsverksamheten inom ett visst land, forskningsområde eller forskargrupp har utvecklats. Majoriteten av de bibliometriska undersökningarna gäller citeringsanalyser, d.v.s. den uppmärksamhet publikationerna fått i forskningslitteraturen. Bibliometrisk analys används bl. a. som ett komplement vid intern och extern utvärdering av forskningsmiljöer och vid internationell ranking av universitet.

Kvantitativa indikatorer: Antal publikationer och citeringar

• Antalet publikationer under en viss tidsperiod.
• Antalet publikationer per forskare (eller anställd) inom en en grupp under en viss tidsperiod
• Antalet erhållna citeringar under en viss tidsperiod.
• Antalet erhållna citeringar per forskare (eller anställd) inom en en grupp under en viss tidsperiod
• Antalet citeringar per publiktaion under en viss tidsperiod.
• H-index (eller Hirsch index) för en författare är det antal publikationer (h) av författaren som citerats minst h gånger. T.ex. 10 artiklar som citerats minst 10 gånger vardera ger h-index 10.

Kvalitativa indikatorer: Relativt antal citeringar

• Kronindikatorn (fältnormaliserat citeringsvärde). Antalet citeringar erhållna under en viss tidsperiod dividerat med världsgenomsnittet för artiklar inom samma ämnesområde och tidsperiod. Indikatorn anges som ett decimaltal där världsgenomsnittet är 1, och där t.ex. 0,9 betyder att den analyserade enhetens publikationer citeras 10 procent mindre och 1,2 att den citeras 20 procent mer än världsgenomsnittet.
• Topp 5%. Anger andelen publicerade arbeten som är bland de 5% mest citerade arbetena inom ämnesområdet och tidsperioden. Indikatorn anges som ett decimaltal i relation till världsgenomsnittet 1, där ett värde högre än 1 betyder att enheten har fler publikationer än genomsnittet bland de 5 procent bästa och ett värde mindre än 1 att den har färre.

Kvalitetsindikator för tidskrifter

• Impaktindikatorn. En impaktindikator eller -faktor anger hur många gånger en artikel i en tidskrift i genomsnitt citeras och är avsedd som ett mått för genomslagskraften hos en vetenskaplig tidskrift . Tidskrifter med de högsta impaktfaktorerna har en siffra runt 50 medan de flesta tidskrifter har en impaktfaktor under ett. Citeringskulturerna mellan olika vetenskapsområden varierar, vilket innebär att impaktfaktorerna för tidskrifter inom skilda ämnesområden inte skall jämföras.
  Eftersom impaktfaktorn är relativt enkel att förstå har den fått stor genomslagskraft och används ofta felaktigt för att bedöma kvaliteten på artiklar, forskare och institutioner genom att studera tidskrifterna de publicerar i, något indikatorn egentligen inte är avsedd för. Man antar då att fackgranskning och sållning av artiklar är hårdare i tidskrifter med hög impaktfaktor än i tidskrifter med lägre impaktfaktor. Det är emellertid vanligt att cirka 20 procent av artiklarna i en tidskrift står för 80 procent av citeringarna och att många artiklar citeras en gång eller mindre, även i tidskrifter med hög impaktfaktor. Tidskrifternas impaktfaktorer säger m.a.o. inget säkert om kvaliteten på de enskilda artiklarna.

Strukturindikatorer

• Publikationsmönster. Man kan även använda publikations- och citeringsanalys till att studera samband mellan olika publikationer, författare och ämnesområden. T.ex. vilka enheter eller forskare som publicerat tillsammans eller inom vilka ämnesområden ett urval artiklar publicerats.

Övrig terminologi

• Normalisering. Att jämföra lika med lika. Fältnormalisering innebär att man jämför t.ex. antalet citeringar till en forskares artiklar inom ett vetenskapsfält mot världsgenomsnittet för samma fält. Man kan också normalisera mot en tidskrift . Då jämför man antalet citeringar till en artikel i en tidskrift mot det genomsnittliga antalet citeringar för artiklarna i samma tidskrift och år.
  Att normalisera mot artikeltyp är väsentligt i bibliometriska analyser.
• Fraktionalisering. En metod som kompenserar för antalet författare till en publikation tillskrivs gruppen eller författaren. Det anses rättvisare då en artikel kan ha många författare. Man kan också fraktionalisera mot t.ex. institutioner och länder.
• Självcitering. Då en av författarna till en artikel finns i författarlistan i en refererad artikel. Andelen av självciteringar är relativt konstant och kan ofta ignoreras när större mängder data analyseras.

Hur använder Hanken bibliometri?

Vid Svenska handelshögskolan premieras årligen forskare vars artiklar publicerats i sk. A-publikationer med impaktfaktorn 1 eller högre ( ISI Journal Citation Reports (JCR)).